Institutionell konstteori

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Institutionell konstteori, eller det institutionella konstbegreppet, är ett konstteoretiskt begrepp som gör gällande att vad som är konst definieras av etablerade institutioner i konstvärlden, vilket kan vara gallerier, museer, konstbiennaler och tidskrifter men också enskilda kuratorer, konstteoretiker och konstnärer.

Konstkritikern Arthur Dantos essä Konstvärlden i The Artworld 1964 har haft stort inflytande på George Dickies senare formuleringar av teorin.[1] Dickie utvecklade den institutionella konstteorin i framför allt essän "Defining Art" i American Philosophical Quarterly 1969 och boken Art and the Aesthetic: An Institutional Analysis 1974.

  1. ^ Ross, Stephen (1984). Art and its Significance. SUNY Press. sid. 469. ISBN 0873957644