Midsommar
 |
Denna artikel anses inte vara skriven ur ett globalt perspektiv. Hjälp gärna till och förbättra texten om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. (utan datum) |
 |
 |
 |
Midsommar kan betyda den tidpunkt som infaller mitt på sommaren, men används vanligen för att beteckna firandet kring sommarsolståndet. Ursprunget till midsommar är förkristet, men kyrkan har valt att fira Johannes döparens födelse vid samma tidpunkt. Idag firas midsommar med dans kring midsommarstången och med sill och färskpotatis på matbordet
Histora
Förkristet midsommarfirande
Sett ur astronomisk synvinkel är en närliggande dag till dagens midsommardag det dygn som har den längsta dagen (sommarsolståndet). På de nordligaste breddgraderna, det vill säga norr om norra polcirkeln, går solen inte ens ner under horisonten och det är ljust dygnet runt.
Den ickekristna traditionen att fira midsommar är framförallt centrerad till Finland, Sverige, Estland och Lettland, men liknade traditioner finner man även i delar av norra Europa och Storbritannien.
Eftersom det finns flera stenmonument som visar att människor i flera tusen år kunnat bestämma vid vilken tidpunkt sommarsolståndet inträffar är det troligt att någon form av firandet förekommit kring midsommar långt tillbaka i tiden. Sommarsolståndet på Norra halvklotet var den första dagen på årets tredje kvartal, (i gamla tiders solkalendrar). Övriga högtidsdagar var nyåret vid vårdagjämningen, halvåret höstdagjämningen, det sista kvartalet vintersolståndet och de däremellan liggande åttondelarna.
Hur firande vid sommarsolståndet gått till finns det få källor om, men det troliga är att det förekommit offerfester i fruktsamhetens tecken, på många sätt motsvarande första majfirandet i andra västeuropeiska länder. Dock är uppgifterna om förekomsten av midsommarblot "sporadiska och tveksamma" [1].
Det första belägget för ett midsommarfirande I Norden finns i de isländska kungasagorna från 1200-talet dä'r det om Olav Trygvasson skrivs: "Han avskaffade offerölen och satte i stället med folkets instämmande högtidsöl vid jul, påsk, midsommar och Mikaeli."[2]
Kristet midsommarfirande
Den kristna kyrkan tog på 300-talet över tidpunkten för midsommarfesten och knöt den till Den Helige Johannes Döparens dag den 24 juni (Johannes föddes enligt Lukasevangeliet sex månader före Jesus och firas därför sex månader innan jul).
På flera språk kallas helgen för Johannesdagen eller Sankt Hans, men på svenska med flera språk kallas den alltjämt midsommar. I det svenska kyrkoåret har tidigare midsommardagen och Johannes Döparens dag firats på samma dag. Detta ändrades dock 2003 då Johannes Döparens dag flyttades till söndagen efter midsommardagen. Detta innebar att midsommardagen fick temat "Skapelsen" i den nya Evangelieboken.
Konflikt mellan folkligt firande och kyrkligt
På 1300-talet sökte nunnorna i nuvarande Sko kloster tillstånd att anordna folkliga fester i samband med midsommar. Anledningen var troligtvis att få bukt med det stökiga folkliga firandet som bl.a. innebar dans på kyrkogårdar, stöld av heliga bilder samt skamlösa visor.
Det folkliga firandet ledde 1425 till att ärkebiskop Johannes i Lund förbjöd midsommarvakor. Kyrkan försökte att få det folkliga firandet till att bli ett firande av Johannes döparen, men lyckats sämre än vad man lyckats med jul och Jesus födelse.[3]
Nutida midsommarfirande
I Sverige är det vanligaste firandet av midsommar knutet till dans kring en midsommarstång - en lövad och blomprydd stång eller påle med en kransförsedd tvärslå. Man bildar ringar och dansar kring stången, medan man sjunger de kända lekvisorna. Midsommarstången kom troligen till Sverige från Tyskland på 1300-talet eller 1400-talet. Den kallas även majstång, vilket kommer av det åldriga ordet 'maja' som betyder löva.
Att ha en blomsterkrans i håret är vanligt under midsommar, främst bland barn och kvinnor, men även bland män. Man kan binda dem med björkris eller ståltråd som bas och sedan fylla på med blad och blommor.
Knutet till midsommar finns också en stark tradition av firande och alkoholkonsumtion, vilket gör midsommarhelgen till en av de tidpunkter på året då mest fylleri och bråk inträffar. Det myckna resandet omkring helgen, då också många påbörjar sin semester, gör dessutom helgen till en av de mest trafikskadedrabbade.
Placering i almanackan
Anledningen till att Johannes döparens dag är 24 juni beror på att Johannes enligt Lukasevangeliet skall ha fötts sex månader före Jesus. Att det inte blev 25 juni har förmodligen med den romerska kalendern att göra. Där räknade man datum ifrån första dagen i kommande månad. Juldagen (25 december) var den åttonde dagen innan 1 januari och då blev Johannes döparens dag den åttonde dagen före 1 juli. Dock hade juni bara 30 dagar (till skillnad från december) och då hamnade Johannes döparens dag den 24 juli.
Midsommardagen, som är allmän flaggdag, infaller i Sverige sedan 1953 alltid på den lördag som ingår i perioden 20-26 juni. Tidigare inföll midsommardagen alltid den 24 juni, på Johannes Döparens dag. Före 1925 kallades midsommardagen bara för Johannes Döparen.
Midsommarafton är dagen innan midsommardagen (och kan alltså infalla mellan 19 juni och 25 juni. Midsommarafton är inte allmän helgdag i Sverige, men i banklagen m.fl. lagar jämställs den, liksom julafton, nyårsafton och påskafton, med allmän helgdag.
Midsommartraditioner
Midsommarmat
Vid midsommar är det vanligt att äta inlagd sill, gräddfil och gräslök, färskpotatis, samt jordgubbar till efterrätt.
Traditionen att äta sill och färskpotatis är en relativt ung tradition som skapades i storstäderna på 1920-talet. I bondesamhället sågs det som stort slöseri att äta de potatisar som ännu inte vuxit färdigt. Sill var förr att betrakta som vardagsmat.[4]
Övernaturliga väsen och varsel om framtiden
Midsommarnatten har ett stort inslag av tro på övernaturliga väsen och framtidsprofetior om man handlar på vissa sätt. Folktron säger bland annat att man skall akta sig för att bada för att inte råka ut för Näcken. Flickor skall också plocka sju, eller nio, sorters blommor, helst vid ett vägskäl, klättra över nio gärdesgårdar och lyckas man sedan somna utan att yppa ett ord lär man i drömmen kunna se sin tillkommande.
Midsommar i Danmark och Norge
I Danmark och Norge firar man Sankthans aften genom att tända bål, lekar och avbränning av papperhäxor.
Källor
- ^ Näsström, Britt-Marie "Blot - tro och offer i det förkristna Norden", s. 166. Nordstedts 2002.
- ^ http://www.nordiskamuseet.se/publication.asp?publicationid=2346
- ^ Unge, Ingemar (Red) "Våra högtider" s. 39. Prisma 2001.
- ^ http://hogtider.wordpress.com/2007/06/20/hur-lange-har-vi-atit-sill-och-potatis-pa-midsommar/
Se även
- Midsommarstång
- Små grodorna
- En midsommarnattsdröm
- Tirgan (den persiska midsommarfesten)